Wazzup ?!
Jag ska hoppa in i duschen och fixa i ordning, för idag ska jag, mamma och pappa till centrum och shoppa!
Underbart.
Hästfanskap?
Jag kan inte kalla mina hästar för hästfanskap, aldrig i mitt liv. De är mina bästa vänner, trots motgångar som kommer upp ibland.
Jag och Pride hade en liten diskussion i stallet idag. Jag ville pussas, men det ville inte han. Varenda gång man försöker så lyckas han alltid, på något sätt, smita undan eller ge mig en ordentlig nock med mulen.
I vilket fall som helst. Det var inte det jag skulle komma till.
Jag sadlade, gick ut i ridhuset och skulle köra ett dressyrpass nu under kvällstimmen. Pride är en väldigt lättstressad häst som gärna hetsar upp sig helt i onödan på helt onödiga saker. Han vet egentligen inte vad det är han hetsar upp sig för. Saken var den, att idag gick han klockrent. Ingen stress, ingen panik, han bara gick (i skritten).
Men när det sedan skulle övergå till trav fick han spunk och reste sig. Jag har alltid varit skraj för det där med att ramla av, så jag tänkte rädda mig själv och slänga mig av honom så att jag kunde landa snyggt på fötterna. Dock är jag ingen akrobat så det blir klumpigt (trots att det gick sjukt fort) och jag landar på sidan ner i ridhusgolvet. Pang sa det!
Lite öm i höften och lite smått överraskad reser jag mig upp och går in med honom, bakom mig lämnade jag flera svordomar.
Blev ett ridpass med Shine också, utan avtrillning.
Nu ska jag plocka ur disk ur diskmaskinen.
Det här är ostkrokmannen!
Jag presenterar härmed min vän Jonas - Ostkrokmannen.
Texten är bara onödig, det var bilden jag ville visa upp.
Barnasinnet lever kvar
När pappa kom och hämtade mig på stationen idag så var jag riktigt vrålhungrig. Jag hade bara ätit två knäckebröd med smör på till frukost, vilket inte är direkt mycket att komma med. Frukosten åkte dessutom ner i magen klockan halv nio på morgonen, och jag var tillbaka i Kalmar klockan halv tre.
Jag bad honom köra bort mig till Pressbyrån så att jag kunde köpa mig en korv och trycka i mig lite snabbt.
När jag ändå var inne, så tänkte jag att jag inte kunde äta korv utan att ha något att dricka. Jag var inte alls sugen på läsk, inte på vatten heller. Så, vad skulle det bli ?
Jag kikade runt och stannade tvärt vid en speciell färgglad hylla - Festis!
Helt ärligt, jag har inte druckit festis på jag vet inte hur länge. Jag blev superlycklig och störtade in i kylen för att raffa åt mig min barndoms favoritsmak, Cactus Lime.
Första klunken var helt underbar. Jag har aldrig anat att något kan smaka så gott! Ni kanske tycker att jag överdriver supermycket, men efter några år med Latte och Chaite så blir en Festis något alldeles extra!
Festis lever kvar i oss alla - nu & för alltid.
Gamla goda vänner
Jag bestämde mig igår, på sekunden, att jag skulle åka tillbaka till skolan och hälsa på. Jag hade ändå kvar grejer i mitt skåp där, så kunde hämta dem på samma gång!
Dagen till ära var det dessutom ett litet party hemma hos en vän i byn där skolan ligger. Kvällen inleddes med "Sveriges värsta bilförare" för de som kom så tidigt. Musiken sattes igång runt nio och sedan var allt igång!
Det var riktigt roligt att träffa alla vänner igen, riktigt kul!
Jag fixade och trixade med mitt hår en ganska lång stund. Jag har varit sjukt trött på min gamla vanliga frisyr och ville piffa till det lite för en gångs skull. Hittade ett knäppt hårspänne som min mor hade bland sina prylar, så jag lånade den och vips så blev mitt hår något helt annat än förut. Det där knäppa hårspännet ska jag använda fler gånger.
Det här är jag!
Vi kör på en liten kul internegrej, som kanske kan vara ett sätt att "lära känna mig" bättre. Trots den låga statistiken på läsare så kan det vara kul för er få som faktiskt besöker min blogg.
Namn: Xandra Pili Matson
Piercingar: 6 st, fler kommer (:
Tatueringar: En, från höftbenet upp till midjan.
Längd: 1.72
Skostorlek: 38 - 39
Hårfärg: Stolt blondin
Är du kär i någon: Jag håller det för mig själv.
Önskar du att du bodde någon annanstans: Jag har mina två hem.
Tänker du på självmord: Pft, aldrig.
Tycker andra att du är attraktiv: Det kan jag tänka mig att de gör.
Vilket shampoo använder du: Olika.
Vilken parfym använder du: Paris Hilton - Cancan
Vad är du rädd för: Spindlar
Gillar du att tvätta: Nejtack!
Gillar du Berg-och-Dalbana: Asbra!
SENASTE...
Film du hyrde: PS. I love you
Film du köpte: ingen aning..
Låten du lyssnade på: Jordin Sparks - Tattoo
Låten du hade på hjärnan: Haha, Amy Diamond - Thankyou (Mamma sjöng på den i stallet)
Låten du laddade ner: Jadu, det var hundra år sedan jag tankade låtar.
Personen du ringde: Mamma.
Personen du tänkte på: Åh, jag håller det för mig själv.
FAVORIT...
Mat: Farmors biffar, en lätt match!
Låt: Daniel Bedingfield - If you're not the one
Sak att göra: Chill out dude! ^
Sport: Ridning, inget snack om saken.
Dryck: Björnbärsdryck.
Kläder: Klänning.
Film: Mamma Mia (för tillfället)
Bil: Jag är rädd för bilar, så jag skiter i bilar.
ANTAL...
Gånger du varit kär: På riktigt? 2 gånger!
Gånger ditt hjärta brustit: Twice
Hjärtan brustit på grund av dej: Jag vet inte. Vill inte veta heller.
Ärr du har på kroppen: Åh, några små kanske. Inga direkta big ones.
SENASTE...
Bok du läste: Flyga drake
Personen du fick mail av: Chris!
Personen du fick brev av: Kalmar Kommun
Personen du fick sms av: Bertilsson
Gången hela din familj åt middag tillsammans: Nyss typ, om man borträknar lillebror som är i skolan.
ÖVRIGT...
Vad har du gjort idag: Stallplock, det gamla vanliga
Var det kul: Det är det alltid.
Hur tidigt stiger du upp: Åtta eller nio, beroende på om jag eller mamma morgonfodrar.
Gillar du att slåss: Inte min stil, nej.
Vad ska du göra ikväll: Sitta hemma och uggla.
Är det vår redan?
Det växer snödroppar i vår rabatt....
..och påskliljor? Dessutom kvittrar lärkorna som galna troll.
NU?!
Är jag bara otroligt korkad, eller brukar det verkligen växa blommor såhär års? Växthuseffekten har värmt upp vår jord alldeles för mycket. Det är dessutom sex plusgrader idag, snön töar bort och till och med videungen har kommit fram!
Pft, vintern kom i några dagar och nu kommer våren några timmar efter.
Dock gör det mig på lite piggare humör. Det säger mig att sommaren är på väg trots att det bara är slutet på februari. Vintern börjar ta sitt slut och de värsta samt deppigaste månaderna är över. Man blickar framåt mot värme och grönt!
Det kallar vi "humöret-på-topp-tänkande".
Jag vill även att ni människor där ute (på tal om ingenting) håller tummarna för jobbet på Kanarieöarna, att det kommer vara under flera månader och att jag får positiv respons på det hela.
Hujedamej!
På tal om bröder
När får jag bli faster honey?
För er med stor lillebror
Det har jag.
Ålder skiljer det 1½ år mellan oss, men räknar vi längd så skiljer det ungefär de centimeter som ligger mellan 1.72 (jag) och 1.88 (min lillebror). Han är dessutom en atlet, med muskler som hus och axlar som en långtradarlastbil.
För ett och ett halvt år sedan, var han lika lång som till min näsa. Nu måste jag stå på en stol för att bli längre. Jag kan inte ens stå på tå och bli lika lång som honom! Saken är också att det är inte bara jag som har problemet att känna mig liten. Vår storebror, som är 21 år, är 1.86. Vad betyder det? Fem år yngre lillebror är längre än fem år äldre storebror. Storebror skäms.
Anledningen till att jag kom och tänka på det här var följande;
Jag glömde mina mjukisbyxor i stallet förut (dumma mig). Därför tänkte jag låna min lillebrors fula mjukisbrallor.
Grattis, här tappas det hit och dit och jag får vika upp byxbenen flera meter för att jag inte ska trampa på dem. Nice !
Ja, ni ser ju själva. Jag kör på häng med string! Nya modet.
En panikartad eftermiddag
I vilket fall som helst, så kommer jag upp till huset igen runt klockan halv ett. Jag sätter mig vid datorn för att kolla min mail, och så funkar inte gmailen! Hela min värld rasade samman på några minuter.
Gmail is gone, the world's in panic!
Jag väntar för det första på mail ifrån Animal Experience på Baku Park i Corralejo, eftersom att jag sökt jobb och grejer där inför sommaren. Dessutom så väntar jag mail från en vän som jag inte kommer få träffa på hundra år och jag har en otroligt ångest över detta, vilket gör att jag måste läsa alla hans mail så fort som möjligt och svara på dem direkt. Jag vill så gärna höra av honom!
Jag satt under hela den tiden som min mor lagade mat, och svor över att den där satans gmailen inte fungerade. Jag fick riktig panik och skrek att det säkert skulle ta flera dagar innan de fick upp systemet igen. Enligt googles hemsida stod det att den inte fungerade för någon i världen.
Jag fick släppa det där till slut, då maten stod på bordet. Vi åt, i en fyrtio minuter (vilket betyder att jag väntat på att gmailen ska fungera i 1 h och 50 min).
När jag kom tillbaka till datorn så funkade gmailen igen. Ingen mail från Animal Experience, inget svar från min vän.
Meningslös panikartad eftermiddag!
Underbart att vara eftertraktad
..i alla fall när det gäller jobb.
Fick precis ett mail på facebook (alla människors tempel för tillfället) från Partykompaniet där jag extraknäckte i somras. Jag jobbade som karaokevärd tillsammans med en kille som heter Robin. Tydligen var de otroligt nöjda med mina insatser och min otroliga förmåga att vara social och glad, så de vill att jag kommer tillbaka till företaget som anställd. Vilken push framåt! Extrapengar är alltid bra att ha.
Jag ska nu få arbeta tillsammans med Robin på hans kvällar, vilket kan bli riktigt roligt. Jag trivs bra ihop med Robin, vi är ett riktigt bra team. Underbart!
Lite mer om Partykompaniet då. Det är ett företag som ordnar fester och tillställningar, samt arbetar med underhållning och karaoke. De finns i Kalmar, någonstans på någon gata. Ett mycket bra företag som alltid gör sitt yttersta för att ert party ska bli klockrent.
Mitt arbete; Karaokevärd. Mitt jobb är att stå uppe på scenen, bakom alla pryttlar, högtalare och mixbord. Jag står där uppe, pratar i mikrofonen, drar några skämt, springer runt nere bland människor och är social, tar emot lappar då folk vill sjunga, fixar med skivorna, byter skivor, presenterar folk som ska sjunga, hjälper till att sjunga om folk tappar bort sig eller om något litet barn behöver stöd och sist men inte minst ; LE!
Robins arbete; DJ. Hans jobb är att spela musik och le.
Här är ännu ett bevis på att vi kvinnor är bättre på att handskas med flera saker samtidigt!
Förkylning på ett kick!
Jag förstår inte hur man från att känna sig superfrisk, kan gå till en total nedskärning? Jag var nere i stallet och fixade, mockade och pysslade precis som jag alltid gör varje dag. Efter ett tag började jag få ordentligt ont i huvudet och någon minut senare kändes det i hela kroppen. Det värkte massor.
Jag tog in alla tio hästarna som finns här på slottet och nu när jag kom in så sa det poff! Nu rinner näsan, huvudvärk, feberont i huden (ni vet sådär som det svider när man drar med fingrarna över huden?), ögonen rinner och hela jag känner mig helt utmattad.
Hujedamej, sådana problem man kan ha. Jag ska trycka i mig massor med te och c-vitaminer nu så att ingenting blir värre. Jag har inte råd att bli sjuk just nu.
Veckoplanering
Jag ska börja planera ihop mina veckor. Nu när jag inte går i skolan, så kommer jag ha massor med småjobb att göra hela tiden och får att få tiden att räcka till ska jag föra kalender över skiten. Både här på bloggen, och i en vanlig söt kalender. Here you go, första veckoplaneringen någonsin;
Måndag:
- Rensa bland stallprylarna på lagret
- Intensivt dressyrpass med Pride
- Intensivt hopp-pass med Caisy
- Ringa till medborgarskolan och anmäla mig till Spanskakursen som börjar i mars
- Rensa garderoben under kvällen
Tisdag:
- Göra om i sadelkammaren
- Uteritt med Pride (behöver vila)
- Intensivt dressyrpass med Caisy
- Ringa till Kees på Baku Park och checka hur det ligger till med jobbet
Onsdag:
- Hämta vår nya shetlandsponny i Jönköping (Stormella)
Torsdag:
- Heldags tömkörningskurs med mamma
Fredag:
- Intensivt dressyrpass med Pride
- Intensivt hopp-pass med Caisy
- Shoppa i Kalmar
- Bio?
Lördag/Söndag:
- Som alltid, oplanerat
Det är det där med kärlek.
Jag har haft två förhållanden i mitt liv, som varade på riktigt. Min syn på kärlek låter något i stil med att de suger livet ur dig långsamt. Otrohet och svartsjuka var min vardag. Dessutom är jag en väldigt rastlös person som ofta ändrar mig och hittar på nya saker, har nya drömmar varenda dag. Dessa personer har bara stått i min väg och fått mig att känna mig instängd. Hujedamej, ändå stannade jag hos min första i två år.
I vilket fall som helst. Jag är en "slänga-mig-in-i-förhållanden-brud". Jag tror att man kan kalla det ett behov av närhet och bekräftelse hela tiden. Jag har inte varit singel på tre år! TRE ÅR! Och jag är sjutton år?
Där kommer mina nästa problem. Jag inser efter någon månad, att jävlar, det här känns ju inte alls rätt. Vid det laget är det för sent, då har jag redan hamnat med en knivig och svår person som man inte riktigt kan dumpa eftersom att man är rädd. Åh, vad jag klagar, men så är det faktiskt. Jag har bara mig själv att skylla.
Jag har därför bestämt mig, (vi kan säga att det är ett försenat nyårslöfte) att jag ska hålla mig still och vara ensam för en gångs skull. Jag behöver vara ensam, för att få göra saker som jag vill göra utan att jag får skuldkänslor för att min partner blir förbannad och arg. Jag vill inte tillhöra någon, tänker inte tillhöra någon. Jag tillhör mig själv!
Nu väntar vi tills det kommer en Mr. Right. Jag kan inte springa runt och hoppa in i förhållanden hit och dit som en loppa hoppar in i hundpälsar. Det fungerar inte riktigt så (mamma, om du mot all förmodan skulle läsa det här så antar jag att jag måste skriva att du hade rätt, och tack).
Den dagen det kommer en man som verkligen kämpar för att få ha mig vid sin sida, då ska jag börja dejta (observera att jag inte skrev att jag skulle gå in i ett förhållande). Lära känna personen innan jag säger att jag är hans.
För mannen i mina drömmar är ju romantisk, och vill leva sitt liv tillsammans med mig, inte göra om det.
Vi får hoppas att mina krav inte är för höga, annars hamnar jag i samma sits som denna kvinna.
Eller ja, före detta kvinna.
Kvällsmat är bra när man är hungrig
Det finns aldrig något gott i kylen nu för tiden. Mamma har blivit ett nyttofreak och köper ingenting som heter sött längre. Det är en bra sak, självklart, men just under en sen och ensam natt som den här hade man gärna frossat i lite glass eller några chips!
Jag fick alltså använda hjärnan och hitta på något annat som är GOTT, men nyttigt.
Jag rotade runt i kylen och allt jag kunde hitta var några grönsaker och en liten youghurt (ni vet en sån där liten knapp sak man alltid åt när man var liten). Ingenting som jag var sugen på alls.
Plötsligt fick jag syn på fruktskålen som står på vårt nya fina köksbord och vips, där hade jag min kvällsmat.
Jag har alltså, mitt i natten till farmors snarkande i rummet bredvid, stått och skurit upp frukt till en fruktsallad. Den innehöll en massa gott - banan, äpple, apelsin, kiwi, clementin ...
Jag tog mig till och med tiden att tända en bra lampa och fota! Pili börjar bli kreativ!
När man tänker efter så är det faktiskt godare att frossa i frukt än i glass.
Det är jag och min fantasi!
Jag kom hem från Kalmar för ett litet tag sedan. Jag har tillsammans med två Borgholmsgnagare (aKa Christoffer & Lars) kikat på Valkyria på bio. Filmen var superbra, riktigt riktigt superbra. Jag brukar inte vara mycket för actionfilmer med slåss hit, pistol dit, död upp och blod ner, men den här var faktiskt ovanligt bra. Det är en film jag rekommenderar starkt! Att Tom Cruise, som spelar huvudrollen, kan byta namn till Ögongodis gör mig inget ont heller. Det gör filmen ännu bättre. Det blir nästan dreggelvarning! Jag måste medge att han passade utomordentligt bra i en sån där piratlapp för ögat.
Ja, filmen. Filmer ger mig alltid massa fantasier och konstigheter som snurrar i huvudet på mig. Jag sitter och funderar på massor med bra saker, som i ärlighetens namn låter bättre i mitt huvud än vad det gör när de kommer ut ur munnen på mig. Christoffer fick bli dagens offer.
Efter filmen skulle han köra mig ändå ut till ödemarken och fick höra på mitt tjatter under hela 15 långa minuter.
Där innehöll en diskussion om bilar. All denna nya teknologi som skapas i världen överförs till bilarna och ibland känns det som om att de snart kommer kunna ta över mänskligheten.
Förra året köpte vi en Citroen C5a som bara piper och piper varenda gång det är någonting. Den låser sig själv om nyckeln inte sitter i och den sänker/höjer sig själv i lägen då det behövs (fråga mig inte när).
Det första jag sa när min far berättade alla bilens skills var; "Shit, en dag kommer det här monstret röva bort oss".
Därför ser jag alltid till så att jag håller mig lugn i monsterbilen. Jag är alltid snäll, behandlar monsterbilen med vördnad och sköter mig utomordentligt bra. Ja, jag är fruktanslöst uppfostrad som Christoffer skulle säga.
Jag tycker inte om monsterbilen, jag tycker inte om några bilar som har en dator i sig. En cdspelare är höjden, inte mer.
Om inte vi människor slutar uppfinna alla dessa robotar och utveckla våra bilar till en maskin som lever så kommer världen säkerligen gå under. Tänk er typ bilarna i filmen Bilar, fast med några fler vassa tänder och en mer lömsk svart blick. USCH!
Nu kommer jag inte kunna sova...
Dålig uppdatering
jag håller på att försöka hålla den här bloggen lite secret för min familj och mina vänner tills den är lite fylld. Saken är då den, att när mina vänner är här på besök så kan jag inte skriva! Hujedamej, vilket problem det blir.
Nu kommer jag dock vara ensam ett tag, då mina vänner går i skolan och jag (dumma mig?) har hoppat av gymnasiet! Nu är det bara jag och hästarna här på slottet. Mamma och pappa också såklart, men de räknas inte.
Idag har jag träffat min storebror. Det var riktigt längesen jag träffade min storebror (en månad kanske, vilket inte är så länge ur era ögon, men ur mina känns det som en hel evighet).
Han fyller 21 långa år på tisdag, så familjen tog bilen till hans lya i Växjö för att käka pizza och snacka skit.
Jag brukar inte prata så mycket skit när mina föräldrar är med, inte på samma sätt som när man sitter ensam tillsammans med storebrorsan min. Det blir mer småprat, sånt som man inte behöver snacka om när föräldrarna lyssnar.
När vi skulle hem, snodde jag i alla fall toaletten (ANTECKNA!!). Familjen gick ner till bilen i förväg och jag fick en liten snabbpratstund med broder min.
Under cirka fem minuter delade jag med mig av ungefär 7 hemligheter, en massa strunt och ungefär trettio fniss.
Jag ska ta mig i kragen och åka och hälsa på grabben snart, alldeles ensam. Jag behöver det nu känner jag.
Då man bara väntar & väntar.
Lay all your love on me.
Mamma Mia, jag älskar den filmen helt otroligt mycket. Den väcker många känslor.
Jag tycker speciellt om när Amanda & Dominique sjunger Lay all your love on me. Hela grejen ser otroligt romantisk ut, de två tillsammans, havet, stranden, musiken.
Ja, jag tycker om Mamma Mia. Det är min favoritfilm.
Jag & lillebror är hemma själva idag. Mamma och pappa ska till Växjö & hälsa på mormor & morfar.
Vi sa att vi inte skulle följa med, vi tar det nästa vecka istället. Vi tar stallet idag, ska alldeles strax ner & mocka alla boxar.
Eftersom att det är så sjukt mycket snö här så tänkte vi inviga pulkan bakom hästen & ta ut lilla ponnyn på en tolktur! Det kan bli riktigt kul! Vi får hoppas på att Bumbi inte är allt för pigg, & att vi får tag på en pulka (eller en snowracer).
I would fly away to the moon and back.
If i could.
Ni vet det där med romantik?
min vän & mannen, skulle endast möta upp varandra vid ett visst klockslag för att träffas & bara prata. Eftersom att klockan var midnatt så skulle de inte göra något speciellt.
Min vän går till platsen de bestämt att mötas, & får se mannen stå där precis som bestämt.
Han har dock på sig en ryggsäck. (hmmm?)
Han tar hennes hand och ber henne följa med. Hon, väldigt nyfiken, frågar vart de ska ta vägen. Mannen svarar att han tänkte ta med henne till stranden & utan ett ord följer hon med honom.
När de väl är framme leder han henne till ett ställe där det är lä för vinden och slänger av sig ryggsäcken. Han packar upp en stor filt, champagne, två champagneglas & ett inslaget paket.
Resten av kvällen spenderade de, på filten under en stjärnklar himmel med fullmåne. De drack champagne & pratade med vågornas brus som musik. En kyss hit, en kyss dit.
Det gör mig gråtfärdig.
Det var det mest romantiska jag någonsin hört i hela mitt liv.
Jag trodde inte det fanns sådana män.
& för det andra..
Jag har funderat mycket på det här med romantik.
Jag har alltid varit en romantisk person. Jag älskar allt som har med romantik att göra. Röda rosor, månskenspromenader längs med havet, middagar på fina restauranger, överraskningar..
Allt sådant kan lyfta ett förhållande till ofantliga höjder, & det är något jag tycker om .
Jag har funderat på det här med att dejta också.
Man fattar tycke för någon, bokar in tider för lunch tillsammans, kanske en film på biografen.. Småsaker, för att lära känna varandra bättre & se om det finns någon gnista någonstans.
Det är någonting jag tycker om också, saken att inte ha bråttom in i någonting utan vänta ut och se vad känslorna leder till. Det är strongt, att inte slänga sig in i ett förhållande (ta det från någon som vet).
Jag känner en person, som precis har träffat en man (ja, han är man. 26 år gammal faktiskt). Hon har flugit som på rosa moln, berättat varje detalj av deras träffar och det verkar helt underbart. Allt handlar om det som jag skrev ovan. En lugn dans i månskenet, lunch på ett cafe, en drink på en lugn pub vid hamnen, middag på en romantisk restaurang med champagne...
Hon har fallit som en fura för denna mannen.
Jag är glad för hennes skull. Trots vissa motgångar, vilket vi inte behöver ta då det finns privata sidor hos mina vänner också.
Till att börja med..
Jag, Xandra Pili Matson, har tatuerat mig igen. För er som inte vet så hade jag en liten hibiskusblomma samt en tribal på höften. Jag var riktigt sugen på att göra en till men bestämde mig för att uppdatera den lilla tatuering jag hade till något alldeles extra - och visst blev det något alldeles extra!
För 150 euro gaddade jag mig från höftbenet upp till midjan! (den ska senare utvecklas bak på ryggen.)
Jag är sjukt nöjd med mitt val, är otroligt tacksam till Fuerte tattoo som är så himla duktiga med tatueringar samt överlycklig för att det blev bättre än jag tänkt mig.
Godkväll människor.
Människor?
Jag är en människa. En helt vanlig människa, med vissa undantag.
Jag hade en blogg här förut, som jag var otroligt aktiv med under någon månad & lyckades faktiskt få till mig lite läsare. Dock la jag ner bloggen då jag tyckte att det tog upp för mycket tid att hålla den uppdaterad dygnet runt. Bara massa jobb & jobb.
Men, jag har tänkt över det där. En blogg är ett bra sätt att visa världen vem man är samtidigt som alla känslor och upplevelser som händer i livet kommer ner på papper.
Eftersom att jag nu har startat om mitt liv, håller på att ta nya chanser & äntligen har hittat vad som känns rätt för mig, så vill jag starta om min blogg också. Jag börjar om på nytt nu!
Det här är mitt liv.
Pili's liv.
