Min långa morgon

Jag är inte en morgonpigg människa, har aldrig varit och kommer aldrig att vara.
Det blir dessutom värre då det är kallt och grått ute. Vårvädret som funnits här intill mig under de senaste två dagarna har tryckts bort utav svarta regnmoln. Det är inte roligt alls!
I morse skrek min mor på mig, precis som hon alltid brukar göra. Hon skriker, skriker och skriker trots att jag är vaken (dock är jag bara halvvaken just den lilla sekunden som hon skriker).
Jag svarar med att jag antingen bara vilar ögonen, vilar rösten (?!) eller att jag är vaken. Det fungerar inte, det har aldrig fungerat och jag antar att det aldrig kommer att fungera heller.
Jag tror att jag ska börja göra som pappa gjorde när han var liten. Jag ska bara sträcka ut ena benet ur täcket och stampa i golvet. Då låter det som om att jag är uppe, så kanske mor min lugnar sig?

I vilket fall som helst.
Pernilla och Madde är inte på slottet nu på hela veckan, så vi har ett schema om vilka som ska göra vad med deras hästar i deras stall. Vårt ansvar idag var utsläpp, mockning och lunch. Insläppet också, men det är en annan sak.
Klockan var halv åtta när mamma började skrika. Jag kom upp vid kvart i, åt frukost och sedan bar det iväg ner till stallet.
Utsläppet gick superbt! Man ska inte klaga, jag är duktig på att hålla koll på hästar som hoppar, studsar och skenar.
Mockning i svarta stallet (Maddes & Pernillas place).

När all mockning av bajs (vilket har blivit min otroligt fina vardag) var klart så skulle vi filma inför en utbildning.
Jag spelar ägare, mamma spelar hästfysioterapeut och hästen spelar häst. Vi hade en häst som spelade busig häst, så jag fick några småbett och huvudslag under tiden som vi filmade. Jag fick dessutom inte säga till honom utan hålla masken eftersom att filmen skulle bli så bra som möjligt. Bara att ta emot och tacka!
Dock är hästen som spelade häst (Fire) en sådan liten bus hela tiden, så man har vant sig.

Oj, det blev ett långt inlägg. Långa inlägg är tråkiga att läsa, så nu struntar vi i resten.

Jag ska äta mat, där avslutar vi!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0