Pili

Vad ska jag säga?
Kan nog inte säga mer än att jag älskar Fredrik otroligt mycket och jag hoppas att månader blir till år. Han har en stor plats i mitt hjärta och med honom mår jag som bäst. Jag är den lyckligaste flickan på jorden.

Fredrik, jag vill aldrig förlora dig. ♥

Sitter och jobbar för fullt med SFKM-systemet. Blir väl en sen kväll ikväll, antar jag. Jag behöver verkligen bli klar med det här. Imorgon blir det skola igen, vilket inte känns SKITBRA. Jag har verkligen ingen lust alls med skolan just nu, sådana dagar kommer alltid.


Ibland undrar jag varför jag inte är lika vacker som andra..

Jag tror med all säkerhet att jag är på väg att fixa världens bästa julklapp till min sambo! Känner mig supernöjd med mitt val och tror att min baby kommer bli jätteglad! Hoho, jag blir exalterad och bara längtar till julafton nu. ♥

Nu har vi precis kommit tillbaka från en lång promenad nere vid Saxnäs Camping. Har varit ute i en timme i höstkylan, pratat minnen från campingen när vi var små och om framtiden. Det var riktigt skönt att få sig lite frisk luft trots att vädret inte är det bästa. Nu tänkte vi sätta oss ner och skissa på ett hus vi diskuterat om, haha. Fredrik fick upp massor av idéer på ett hus han vill bygga senare i livet och jag kom med fler idéer jag också. Lika bra att rita upp dem nu när man har det i huvudet så att man kommer ihåg!
Ciao ! ♥

Jag & min bästa. ♥



Höstväder vid Saxnäs Camping.

♥

Jag har kämpat för att gå ner i vikt sedan jag och Fredrik kom tillbaka från Spanien. Jag har räknat kalorier, slutat äta kolhydrater, tränat varje dag, läst om viktnedgång och allt ni kan tänka er. För ett tag trodde jag att jag kanske hade lyckats, kanske hade jag gått ned något kilo?

Idag ställde jag mig på vågen och mötte siffror som bevisade att det gått åt andra hållet. Siffrorna har ökat, kilona har ökat. Om ni bara kunde förstå hur ont det gjorde i mig, hur kämpaglöden försvann för stunden och allt kändes så hopplöst ni bara kan tänka er. Det är inte ofta jag gråter, inte ofta jag går ner mig och mår dåligt. Den här gången försvann positiviteten på en gång. Jag hoppades att vågen gick fel, men det gjorde den inte.

Vad ska man göra nu? Jag vill fortsätta att kämpa men jag undrar om det inte medför vissa störningar i mitt huvud. Kanske kommer jag se mig själv fel i spegeln oavsett hur lite jag äter eller hur mycket jag tränar. I mitt läge är det svårt att se resultat. Det känns som att jag ser fel i spegeln, att hoppet får mig att se att måtten runt mina lår minskats, måtten runt min midja och höft.

Plötsligt kanske jag inte kommer nå mitt mål till nyårsafton. Jag kommer inte passa i den fina klänningen jag hade på mig nyår mellan 2007 och 2008. Jag kanske kommer få bli besviken, köpa en ny klänning i en storlek jag egentligen inte vill ha. En storlek som gör mig förbannad och ledsen.

Kanske är det dags att jag slutar väga mig. Det gör mig bara besviken på mig själv. Första gången jag inte lyckas, och det känns skit. Första gången jag inte klarar av något, och jag känner mig som en svikare, mot mig själv.

Känslor flödar och ibland vet man inte riktigt vart allt ska ta vägen. Även de bästa människorna har nederlag och perioder då allting känns hopplöst. Trots att jag är en positiv person, som alltid ser saker från den ljusa sidan, kommer det perioder där jag också faller. Oavsett om det handlar om kärlek, hat, sorg, lycka, glädje... Alla möjliga av mina känslor under livet finns nedskrivna på papper. När jag var liten skrev jag mycket, och även nu. Det som jag skrev förut är så underbart att plötsligt hitta och läsa. Det är allt mellan noveller, dagboksinlägg, tankar och låttexter. Jag skulle vilja gå igenom min gamla dator och se vad som finns där. Så mycket som påminner.

Jag kan läsa igenom min blogg och min gamla blogg och se inlägg som har en stor betydelse för mig. Sådant som jag skrev i gåtor, som kanske bara jag kan förstå men behöver få ur mig. Ibland är det skönt att få alla jobbiga känslor eller underbara känslor som fyller en att komma ut via ord. Det kliar i fingrarna och när de väl får tag i en penna eller ett tangentbord finns det inget stopp. Texterna skulle kunna bli hundra sidor långa, om jag bara hade haft tålamodet att fortsätta. Ibland kan jag till och med sätta mig och plugga för att få ur mig saker.

För ett tag sedan hittade jag brev jag skrev till mig själv när jag var nio, elva år. På kuvertet stod det ett årtal, och brevet fick inte öppnas innan det årtalet. Jag fick läsa tre brev, ett som fick öppnas senast 2005, ett 2007 och ett 2009.

I det första brevet stod det en framtidsvision, hur jag trodde att jag var när jag var fjorton år gammal. Där fanns mycket om vikt, mycket om vänner som kanske kunde acceptera mig som jag var, men också om kärlek. Det stod att jag ville tävla med mina hästar, att jag ville lyckas med saker och se mig själv som en bra person. Det stod att jag ville att andra skulle se mig som en bra och lyckad person. Jag antar att jag levde upp till mina drömmar.

Brevet som fick öppnas 2007 innehöll en dikt, som jag själv skrivit. Dikten var väldigt söt, bra skriven, i alla fall för att vara så pass ung. Redan då uttryckte jag känslorna i ord;
Mamma.
Pappa.
Far.
Mor.
Ni ger liv.
En dag,
vill jag vara mor.
Ge liv till någon
jag ska älska
lika mycket som ni älskat mig
och med vördnad
kyssa pannan
för att säga
godnatt.

Det trejde brevet jag öppnade innehöll ännu en framtidsvision, om kärlek. Den var alldeles för djup för att gå in närmre på, jag håller den för mig själv.

Jag tänker fortsätta skriva, det får mig lugn och trygg. Jag tycker om att kunna gå tillbaka och läsa, återuppleva och minnas. Skrivandet är en passion, som alltid kommer följa med mig dit jag går.

Skola/Arbete - Det blir som vanligt skola på folkhögskolan mellan åtta och halv tre imorgon och på fredag går jag åtta till tolv. Vi gör inte mycket så finns inte något direkt att plugga till. Jag ska även skriva två arbeten och plugga till Terapeutisk Basmedicin. Har tenta i februari, så det är inte så lång tid kvar. Har dessutom jobbet för SFKM som ska bli klart så fort som möjligt! På lördag ska jag åka till Björnö och börja träna SMS!

Kärlek/Relationer - Hade velat spendera mer tid med Fredrik men tiden räcker inte riktigt till just nu. Jag sitter mest inne vid mitt skrivbord och jobbar/pluggar medan han gör annat. Så, jag har tänkt att jag ska ägna hela fredagkväll tillsammans med honom, utan avbrott med jobb eller pluggande.

Träning/Hälsa - Jag har varit dålig med träningen på senaste så det ska upptas igen, trots att jag egentligen inte riktigt hinner. Jag behöver träningen, jag blir glad efter jag har tränat. Imorgon efter skolan har jag jazzdans. Dieten går också riktigt bra. Jag äter ca 500 kcal om dagen i form utav en sallad och fyra dietshakes! Kan nog nå min målvikt innan nyår trots allt.

Övrigt - Imorgonkväll åker jag tillsammans med några tjejer från klassen och tittar på smygpremiären av New Moon klockan 24.00 inne i Kalmar. Ska bli supermysigt!

Efter några många dagar rätt tomt kylskåp åkte vi in till city gross idag och storhandlade! Och voilá, nu har vi äntligen mat! Fyllde till och med båda skafferien med mat, så himla bra.


Före!



Efter!
Kan säga att det ända som är mitt i det här kylskåpet är keson samt allting på nedre hyllan i form utav;
- Kidneybönor
- Sparris
- Purjolök
- Röd/Gullök
- Spenatblad
- Salladshuvud
- Gurka
- Tomat
- Blodapelsin
- Paprika
Duktigt Pili!

Efter fyra timmars jobb avslutade jag det hela och hoppade in i duschen. Jag passade dessutom på att raka benen, smörja in mig med cocoslotion, plocka ögonbrynen, hårkur med fibergummi, måla naglarna svarta och fixa fötterna. Man behöver lite vardagslyx oavsett vilken tid det är på dygnet.

Nu ska jag ta mig en kopp varmt kamomillte för att lugna magen lite och sedan ska jag krypa till kojs för att plugga lite terapeutisk basmedicin!
Ciao ♥



Back in black! ♥



Kamomillte ♥



Dagens småpryttlar från Kalmar City!
Anteckningsblock - TFK Design
Creme Puff Powder - MaXfactor
Svart nagellack "Moonshine Night" - H&M

Jag och Fredrik satt och lyssnade på P4 i bilen på väg hem från Björnö förut. Det var ett program som heter Karlavagnen som pågick, och man fick ringa in för att prata om precis vad man ville. Jag tyckte det vore kul att ringa in, så jag ringde sex gånger tills jag kom fram till växeln. Hon frågade lite om vad jag ville prata om och sedan sa hon att de skulle ringa upp om jag skulle få vara med i programmet.

När vi kommit hem satt jag och lyssnade, och bara väntade på att telefonen skulle ringa. Haha, patetiskt Pili!
I vilket fall som helst så ringde de verkligen, och jag fick prata med Lisa Tilling som är programledare. Jag valde att berätta om hur jag och Fredrik träffades.

Det lät på henne som att hon tyckte att vi var helt sjuka i huvudet, som åkte till Spanien efter så kort tid och sedan dessutom flyttade ihop. Haha! Och sedan när jag lyssnade på mig själv på internet kände jag hur dumt det lät. För mig och Fredrik är det naturligt, men i andras öron låter det som att vi hade allt för bråttom. Men nej, jag älskar Fredrik. Han är den bästa för mig och gör mig lycklig.

Vill ni lyssna finns hela programmet inspelat på deras hemsida, på länken Karlavagnen! Superroligt! :')

Det är första gången jag någonsin blivit uppringd och jobbet inte har varit genom min familj! Annars har jag alltid jobbat för mina föräldrars företag och jag har trivts med det jättebra.

Här om dagen skickade jag ett CV till Backup Event AB och ansökte till ett endags-jobb inne i Kalmar. Själva uppgiften är att dela ut Metro's studenttidning och vi kommer befinna oss runt universitetsområden! Camilla från Backup Event ringde precis upp mig där jag fick svara på lite frågor om mig själv och min personlighet. En lite kul grej hon frågade i slutet på intervjun var;
"Om du får jobbet kommer du ha på dig en grön keps och en grön jacka. Stör det dig?"
Garv. Självklart inte, får jag jobbet så kan jag ha på mig vad som helst, om det så vore en korvdräkt!
Hon sa dessutom att om jag lyckades dela ut bra med tidningar finns det stor chans till att jag får fler eventjobb. Jag verkade tydligen lovande! Hoho!

Så, den 25 november mellan klockan 08.00-12.00 kommer jag stå i gröna kläder utanför Universiteten i Kalmar och dela ut tidningar. Missa inte det gottfolk!



Jag skulle nog allt passa i grönt! 


Pili gillar!

Jag borde inget säga om det här egentligen. Jag är en sådan som jag vänder mig mot just nu, men jag antar att det kan vara bra för mig att läsa mina egna åsikter också. Dum och dan är jag, som personligen gentemot mig själv går emot det jag kommer skriva nu. Jag är en tjej som tänker lika idiotiskt som så många andra.

Att utseende och yttre har blivit en stor del av världen är inget att snacka om. Ideal hit och dit! Du ska inte vara tjock, inte ha en massa finnar, du ska följa modet, sminka dig... Sen jag började intressera mig för mode och makeup har jag inte kunnat släppa det.
Jag har svårt för att gå till skolan utan att bära smink, vilket betyder att jag är osäker på mig själv. Jag trivs inte att gå runt bland folk utan smink. Varför? Jag tycker att jag har så runda ögon, jag vill sminka mig så att mina ögon ser mer ovala ut. Jag är osäker på min hy, för jag har små finnar lite här och var.
Jag trivs inte att gå ut utan att ha fixat mitt hår. När mitt hår ligger naturligt utan hårspray och tupering eller utan min speciella uppsättning tycker jag att jag ser alldeles för rund ut i ansiktet.
Jag trivs inte att gå i jeans, konstigt nog. Jag går hellre med klänningar/tunikor och strumpbyxor än i jeans och en tröja. Har jag jeans vill jag ha en lång tröja över så att jag slipper visa min rumpa och mina lår. Min favoritklänning är en supertight fodralklänning med nitar, men jag bär alltid en cardigan över som döljer hur min överkropp ser ut. Anledning? Jag trivs inte med mina former. Jag har varit mycket smalare förut och jag vill inte se mig själv med breda höfter och småtjock mage.

Komplex, sådana sjuka saker som ingen annan ser, som jag skulle kunna slita av med mina bara händer. Jag kan ibland titta på någon annan och tänka; "Jag vill också se ut så. Tänk om jag kunde se ut så..". Samtidigt har den tjejen jag tittar på och vill vara som, komplex för hur hon ser ut. Kanske tycker hon att hon är för smal, kanske tycker hon till och med att hennes lår är för feta. Trots att hon väger 20 kilo mindre än mig kan hon säga till mig att jag är vacker som jag är, men hon själv ser sig i spegeln som en fet gris, precis som jag gör?

Jag tänker ofta att jag borde acceptera mig själv och hur jag ser ut. Det här är ju jag? Det finns ingen annan som är som mig. Jag är unik. Mina runda ögon och mitt runda ansikte är jag, mina äppelkinder skapar mig. Jag har inte former som någon annan, jag har mina egna. Detta gäller alla tjejer runt omkring, det är det jag vill komma fram till.

Trots att andra tycker att man är vacker kan man inte ta åt sig komplimanger. Säger någon till mig att det syns att jag har gått ner i vikt blir jag superglad för att jag är en bit på vägen, men när jag sedan tittar på mig själv i spegeln ser jag ingen förändring. Jag ser inget som förändrats. Jag ser fortfarande mina valkar på magen när jag sitter ner, jag ser fortfarande mina tjocka lår och min rumpa med celluliter. Jag ser fortfarande mina tjocka överarmar och mitt runda ansikte. Alla andra är mycket vackrare än mig, i mina ögon.

Vi tjejer/kvinnor borde vara glada för det vi har. Den ända anledningen till att vi har blivit så är alla dessa size zero-modeller, människors olika åsikter om vad som är tjockt eller inte.

Se Jessica Simpson - ett celeb med former och stora bröst. Hon är "tjock", enligt media.
Medan de sedan tittar på Beyoncé Knowles - ett celeb med former och stora bröst. Hon är en utav världens sexigaste kvinnor.
VAD ÄR DET HÄR?

Jag frågar mig varför de trycker ner Britney Spears, för att hon gick upp sina gravidkilon och fick celluliter på rumpan för att i nästa sekund tycka att hon är anorektiker?
Samtidigt undrar de vad fan Lindsay Lohan och Nicole Richie håller på med när de svälter sig själva, för att i nästa sekund då de gått upp i vikt, gå ut i media med att de är feta. CELLULITVARNING ! Shoot, världen idag är ett helvete.

Om Satan finns är det ingen annan än media!

De klagar på att man är för tjock, visar upp modeller som har samma storlek som en tolvåring i kläder.
Man följer deras krav, blir lika smal och har storlek som en tolvåring.
Då är man för smal.

Människan idag förstör sin egen art. Människan idag trycker ner någon av sina egna. Varför? För att få sig själva att låta bättre? För att få olika kirurgkliniker att tjäna pengar? Fettsugning, botox, bantningspiller....
De får alltid människor att tänka på vad alla andra vill, hur alla andra tycker att man ska se ut. Man får inte ha någon egen åsikt, då är man ett freak. De får alltid mig och så många andra tjejer att vilja byta kropp med någon modell i en tidning eller på tv.

Ett ansikte utan personliga specialitéer är som en natthimmel utan stjärnor. Varför ska man slösa bort en ända sekund att klaga på vem man är? De små "icke-perfekta" (ingen är perfekt och om perfektion finns är alla perfekta, varenda en!) detaljerna är det som gör dig vacker, älskad.. De visar på sätt och vis din personlighet, vem du är inom dig. De reflekterar vem du är! Och oavsett om du är tjock, smal, rak, kurvig, full med finnar, utan finnar, kort hår, långt hår, tunnt hår, tjockt hår, stora fötter, små fötter... Oavsett om du har en stil där du blandar alla olika sorters färger och klädkombinationer, eller om du har en strikt modeinriktad stil. DU är lika mycket värd som precis ALLA andra på den här jorden.

Mitt problem är att jag inte mår bra i mig själv just nu, så där har vi anledningen till att jag vill gå ner i vikt. Min anledning är att jag vill passa i mina gamla jeans och kläder igen. Jag vill inte behöva köpa större storlekar, jag har redan jättemycket kläder! Media har påverkat mig, idealen har påverkat mig. Jag vet att många tjejer tänker som jag, de är inte nöjda med sig själva och vill gå ner eller upp i vikt. MEN, ta emot komplimanger. Ta till er allt det andra människor säger (om det är elakt, ta inte till er) och var er själva oavsett vart ni är för någonstans.

Kom ihåg, ni är vackra! ♥

Jag har haft sådan osis hela dagen idag. Jag vet inte vad det är för fel! Se bara här;
- Missar bussen till skolan på morgonen och får gå tillbaka hem igen.
- Får reda på att vi ska ut och gå 6 km, I BALLERINASKOR?!
- Hela mitt svenskaarbete på 11 sidor försvinner då filen blir skadad.

VAD I HELA FRIDEN??! Man kan fråga sig om det berodde på att jag fällde ut paraplyet inomhus igår. Nu fattas det bara att alla mina företagsuppgifter försvinner också. Vore ju en riktig höjdare....
Så ett tips flickor och pojkar, nog för att paraplyer kan vara (dödligt) fina, MEN fäll aldrig ut paraplyet inomhus!

Eller ska vi säga molniga himmel och duggregn?
Hösten är verkligen här nu. Det finns inga löv på träden, gräset är inte grönt och solen gömmer sig bakom täta fuktiga moln. Man blir nästan lite deprimerad när man cyklar till bussen på morgonen och inte blir det bättre av att bussen pyser förbi precis när man kommer upp till vägen. Morgonen började inte bra. Jag fick ställa cykeln vid busshållsplatsen och gå hem igen! Jag hann sätta mig i soffan och ta en kopp te innan Fredrik skjutsade mig till skolan. 

Vi startade dagen med meditation idag. Alex hade sin lektion och det var världens bästa hittills måste jag säga. Det var skönt att slappna av lite, så skönt att jag somnade (!!!!). Nu när man tagit det lugnt och samlat tankarna kan man ta nya tag och fortsätta jobba. Eftersom att jag är klar med arbetet som ska vara inlämnat imorgon passar jag på att fortsätta med jobbet för SFKM så att det blir klart i tid. Jag har bara gjort runt 80 kontakter så jag har 1809 stycken kvar. 

Jag har laddat upp med te, musik, min almnacka ligger framme och datorn är uppe. Så, idag blir det jobb för hela slanten.  

Jag och Fredrik har ätit amerikanska pannkakor med bär och valnötter. Supergott måste jag säga. Jag är en bra kock, haha! Efter maten blev det jobb för mig. Jag har fått i uppgift av SFKM att lägga in 1898 stycken företagskontakter i deras system, vilket lär ta mig en del timmar. Dock får jag 150 kronor i timmen, och jag har precis lagt in 40 stycken på tre timmar. Det lär bli några kronor så i slutet av månaden har jag gott om pengar, vilket jag älskar! Kommer sitta med det här i skolan eftersom att jag är klar med det arbetet vi ska jobba med hela veckan nu. Lika bra att använda tiden till något nyttigt istället för att bara sitta och göra ingenting.

Nu blir det läggdags för mig. Ska upp klockan fem imorgon så att jag hinner duscha innan jag måste gå till bussen vid halv sju! Nattiruffs allihopa ♥




Mina amerikanska pannkakor med bär och valnötter. ♥

Zamba sover i soffan.


Katten inne i vardagsrummet.
(Fredrik är för övrigt fotografen)

Visst finns det mycket saker i livet man saknar ordentligt. Platser, människor, saker och stunder som betyder mycket och som alltid kommer att ha en plats i hjärtat.

Jag fick en vänförfrågan av en vän från Gamlebygymnasiet, Malin Anspach. Just i den sekunden då jag läste hennes vänförfrågan kom minnen upp från mitt halvår på gymnasiet. Trots att jag inte riktigt trivdes med själva linjen var allt annat runt omkring någonting som alltid kommer stå mig nära. Alla fester, gemenskapen, klassen i övrigt, MVG i mjölkning (HAHA!), traktorkörningen, ridningen, vännerna, internatet..

Jag minns när Li började på skolan, ungefär en månad efter alla andra. Håkan, våran internatföreståndare, sa att vi skulle gå och välkomna henne. Så varför inte? Jag hade förväntat mig en tjej med blont långt hår och lite av min stil i klädväg, men dörren öppnades av en lång pojkflicka med dreadlocks! Jag måste säga att det var lite av en förvåning, dock blev hon min närmsta vän och vi skrattade mer än pratade under vår tid tillsammans. Jag saknar henne, något enormt. Det finns inte ord för hur mycket jag skulle vilja ha henne i mitt liv varenda dag, men vad ska man göra? Hon bor en bra bit bort ifrån mig och nu när vi inte längre går i samma skola blir det svårt. Jag känner mig dum, som har tappat kontakten med henne. Hon fick mig alltid att må så himla bra.

En annan sak jag minns väl var dagen efter en fest, då vi hade traktorkörning hela förmiddagen. Tina, en vän från Jordbrukslinjen, var riktigt bakfull och ordentligt trött när vi samlades på morgonen. Jag kunde förstå henne, kvällen innan hade varit ett riktigt stohej. Vi fick traktorerna utdelade och begedde oss ut till garaget där vi körde ut genom portarna till körplanen. För er som inte vet, så går traktorer utan att du behöver gasa, så fort du har en växel i. Under en övning så körde jag över planen och möttes av Tinas traktor, men vart var Tina? Hon syntes inte genom framrutan. Jag fortsatte köra och kom bara närmre och närmre hennes traktor. Men hon flyttade inte på sig trots att hon var på min sida av planen? Jag svängde av litegranna och såg till slut henne ligga mot ratten, och sova? Jag la mig på tuten och såg henne flyga upp från ratten och sätta sig spikrak i sätet. Detta följdes av asgarv!

Och så festerna. En fest som jag minns otroligt väl var julfesten första terminen i ettan. Fritidsledarna var utklädda till bönder och sjöng "Mjölkebil", en typisk bondlåt som alltid spelades under supandets kvällar (mycket alkohol på skoldagarna, ja). Vi dansade runt granen, åt julmat och massa annat mys för att sedan dra oss vidare ner till byn på efterfest hemma hos Paulina och Elin. Polisen var där, Thorsson åkte in på sjukhus och fyllan var värre än det någonsin kunde bli. Jag, Li och några andra tjejer hamnade hemma hos Martina i trean där vi bekantade oss med några Göteborgare och dessutom träffade jag en kille som spelade i ett band som jag sjungit tillsammans med på Harrys!

Internatkvällarna. Den gången Fröjd och hans kompisar fick reda på min fobi för spindlar och gjorde allt för att jävlas. Otto och Thorstensson som alltid kom och hälsade på de morgnarna hästklassen hade stallet. Filmkvällarna hemma hos Thorsson. Den gången vi fick två pannkakor över, så jag och Anna spelade baseboll med dem och stekpannorna. Den morgonen jag vaknade och det hängde torkade nudlar över fönstrena inne i köket. Den gången jag och Li rullade ihop hushållspapper och stoppade upp i näsan för att nysa konstant i tjugo minuter.  

Så mycket man minns, så många idiotiska saker som egentligen inte var ett dugg roligt, men just i den stunden skapade de så mycket skratt att man inte kunde andas. Jag saknar Valstad, jag saknar människorna där och önskar att jag kunde åka och hälsa på snart. Snart, det måste bli snart.



Pili & Tina på Bildlektion


Pili på vinterpromenad


Li & Pili på vinterpromenad


Li på vinterpromenad


Li & Pili innan traktorkörning


Hästklassen på hal is!


Malin, Julfesten 2008


Pili & Anna i Västervik
med fina Secondhandmössor!


Emilia, ej på hal is!


Tina & Pili, Valstadeliten!


Li & Pili innan skolfoto!


Li & Pili innan julfesten!

Det är konstigt att A Christmas Carol är lika bra oavsett i vilken form filmen är gjord. Originalet, Kalle Anka, Mupparna eller Jim Carrey som animerad. Mamma, pappa, jag, Ludde och Fredrik åkte till Baronen och tittade på den nyaste versionen av den, och visst var den bra! Kanske inte riktigt lika bra som de andra versionerna, men ändå bra!

Nu har jag krupit ner i min pappas pyjamasbyxor som jag har snott (förlåt pappa) och Fredriks stooora röda hoodtröja tillsammans med katterna och min baby i soffan. Myspys! Vi ska kika på en film som börjar vid tio, sedan blir det sängen. ♥

Mamss inne på biostaden!



Pili ♥ Biopopcorn


Älskade papss ♥

Fredrik, min bästa.

En ny liten pingla har blivit en av min och Fredriks lilla "familj". Vi välkomnar Zamba till vårt hem!



Zamba ♥

..är gott!



Kiwi, äpple, banan, blodgrape och färsk ananas ♥

Nu är jag  klar med allt. Disken är klar, vi har handlat, det är någorlunda städat, Fredrik har lagt in tvätt och jag har packat inför morgondagen. Sovatime för mig, javars. Jag ser fram emot imorgon, jättemycket.

Har haft en riktig träningsdag idag. Jag har ju börjat cykla till bussen, så det är tre kilometer cykling till Träffpunkten och tre kilometer hem. På morgonen hade jag och Elin danslektion tillsammans med klassen och nu på eftermiddagen blev det en timme på gymmet tillsammans med Fredrik. Vi har dessutom haft Sofia hela dagen och haft näringslära och kostlektioner. Nu börjar det likna något, istället för en massa feta Elvimackor!

Nu sitter jag i soffan, färdig och klar! Ikväll blir det utgång på Kalmars krogar tillsammans med klassen och några från Kärnkursen. Det kommer bli så himla roligt! Jag tar med mig kameran och tar massor av kort, supermys!

Jag har precis målat mina naglar i en ljuslila nyans, lagt på stärkande lack och nagelbandskräm. Tänkte koka lite te och dricka en kopp kamomill innan jag kryper ner till sängs. Det är så himla skönt att värma kroppen och te som är så himla gott dessutom! Sedan tänkte jag krypa ner under täcket tillsammans med vovven och låta John Blund ta över resten.

Imorgon ska jag cykla till bussen för första gången. Tre kilometer bort till Träffpunkten och så går bussen till skolan klockan kvart över sju. Kan bli intressant och se om jag orkar, haha. Min kondition är inte den bästa, men den är på väg mot bättre dagar.

Nattiruffs /Pili ♥

Jag har himla mycket att tänka på den här vintern/våren. Jag måste sätta igång och seriöst plugga på den terapeutiska basmedicinen. I februari har jag slutprov och det måste klaras så att jag kan börja på Massageterapeut-utbildningen i mars, detta för att jag ska få ihop tillräckligt med utbildning för att öppna mitt hälsoföretag 2011! Jag får hem SMS som ska tränas inför nästa tävlingssäsong, dessutom ska planeringen inför poolbaren sättas igång och jag ska gå alkoholkursen för att få vara chef i baren nästa sommar. Jag ska också fixa studierna på Hälsa, vara en bra flickvän, träna på gymmet, jazzdans OCH gå ner i vikt innan nyår. Dessutom fyller jag arton i januari, och två utomlandsresor ska göras innan mars nästa år. Bland annat Paris! Målet är även att få projektet Fuerteventura Animalrescue att gå igenom så att jag och Fredrik kan åka till Corralejo efter nästa sommar och jobba på räddningscentret i några månader.

Jag tycker det här är SKITKUL! No stress, det här är livet. Jag tycker om att ha mycket på gång och vara i farten hela tiden. Jag tycker det är super att människor inte hänger med i mitt liv och i mina svängar. Det tyder bara på att jag är ambitiös och duktig, haha! Ja, duktig är jag faktiskt. Tro det eller ej.

Den blonda "bitchen" gör som hon vill och når sina mål på egen hand, oavsett vad folk säger. SÅ DET SÅ!


Pili goes businesswoman!

Idag har jag suttit och lyssnat på skitföreläsning om amerikansk mat som vi ska laga imorgon. Elvismacka (fettstekt toastbröd med jordnötssmör, mosad banan och bacon? USCH!) till frukost, cupcakes till fika, amerikanska pannkakor (med lönnsirap, socker och bär) till lunch, hemmagjord BBQ-sås med kyckling och potatismos till middag och limecheesecake till efterrätt. Vi ska bara äta imorgon. Eller ja, DE ska bara äta imorgon. Jag tänker inte äta. Bara Elvismackan har 770 kalorier och det är MER än halva mitt dagsintag av kalorier. Usch, fy och blä. Jag tar med mig en sallad.

Efter en och en halv timmes dans med Elin blev det lite middag och nu åker vi vidare till Björnö för att mocka och släppa in hästarna. Mamma och pappa kommer hem imorgon, underbart. ♥



Jag & Svenske utanför Solliden, våren 07

Sitter i soffan i pyjamasbyxor och hoodie. Det är varmt i huset, lampan är släckt och teven är på! På bordet står det ett glas färskpressad blodapelsinjuice och ut ur duschen kommer min vackraste pojkvän iförd bara handduk! Kan det bli bättre? Vi åt tacos och tittade på "He's the girl" förut. Bra film tycker jag, Fredrik höll inte med.

Fredriks familj var här på fika förut idag. Vi bjöd på rulltårta, kanelbullar, citronmuffins, kaffe och cocacola! De hade med sig en present också, sen inflyttningspresent. En superdupersöt snurrbräda med hjärtformade skålar. De hade tyckt att den skulle passa mig perfekt, att det var min stil. Haha! Det är lite roligt att de tänkte på mig när presenten var till både mig och Fredrik! Men, Fredrik tyckte om den också. Eftersom att vi är sådana tacos-freak så passade det superbra in här hemma. Den matchade till våra fina tallrikar vi fått av mamma, pappa och farmor också.

Nu blir det film och myspys, sedan sova. Imorgon ska jag för första gången cykla till bussen i kylan. Vi får se hur det går.





Visst var den supersöt?