När kämpaglöden försvinner för stunden.
Jag har kämpat för att gå ner i vikt sedan jag och Fredrik kom tillbaka från Spanien. Jag har räknat kalorier, slutat äta kolhydrater, tränat varje dag, läst om viktnedgång och allt ni kan tänka er. För ett tag trodde jag att jag kanske hade lyckats, kanske hade jag gått ned något kilo?
Idag ställde jag mig på vågen och mötte siffror som bevisade att det gått åt andra hållet. Siffrorna har ökat, kilona har ökat. Om ni bara kunde förstå hur ont det gjorde i mig, hur kämpaglöden försvann för stunden och allt kändes så hopplöst ni bara kan tänka er. Det är inte ofta jag gråter, inte ofta jag går ner mig och mår dåligt. Den här gången försvann positiviteten på en gång. Jag hoppades att vågen gick fel, men det gjorde den inte.
Vad ska man göra nu? Jag vill fortsätta att kämpa men jag undrar om det inte medför vissa störningar i mitt huvud. Kanske kommer jag se mig själv fel i spegeln oavsett hur lite jag äter eller hur mycket jag tränar. I mitt läge är det svårt att se resultat. Det känns som att jag ser fel i spegeln, att hoppet får mig att se att måtten runt mina lår minskats, måtten runt min midja och höft.
Plötsligt kanske jag inte kommer nå mitt mål till nyårsafton. Jag kommer inte passa i den fina klänningen jag hade på mig nyår mellan 2007 och 2008. Jag kanske kommer få bli besviken, köpa en ny klänning i en storlek jag egentligen inte vill ha. En storlek som gör mig förbannad och ledsen.
Kanske är det dags att jag slutar väga mig. Det gör mig bara besviken på mig själv. Första gången jag inte lyckas, och det känns skit. Första gången jag inte klarar av något, och jag känner mig som en svikare, mot mig själv.
Men Xandra!! Jag läser din blogg i stort sett varje dag. Du tränar ju för fasen hela tiden. Det är inte så konstigt att din våg visar mer nu än då. MUSKLER VÄGER MER ÄN FETT!! Jag lovar dig. Börja mäta mått runt kroppen istället så ska du se att du krymper och istället blir starkare. Jag var som du förr. Men nu har jag lärt mig. Jag har till och med ställt ner vågen i förrådet. (Nu behövde jag i och för sig använda den för att väga vår packning då jag åker till Gambia imorgon den 23:e)
Men snälla. Försök att se det så och börja mät. Vet att det är svårt. Men det är så det står överallt. I alla viktnedgångs-böcker (utom viktväktarna där vågen är det ända i deras värld)
Puss och Kram //Sandra
eller gör så här, STRUNTA I ATT BANTA! Du är inte överviktig, visst du kanske mår dåligt av den vikt du har just nu men det är inte pågrund utav att du drar runt på några trivsel kilon utan det är pågrund utav din självkänsla. Lär dig älska dig själv som du är just nu och inte den du skulle vara om du gick ner x-antal kilon. För vet du att du är exakt samma person vad du än väger. Din kropp kanske inte är skapt för att vara en tunn liten sticka, våga vara sig själv. Du har en pojkvän som älskar dig, en familj som älskar dig. Njut utav vad livet har att erbjuda, gräv inte ner dig i massor utav skit som du sedan inte kan ta dig ur. Skippa vågen, skippa måttbanden, träna för att det får dig att må bra, ät för att du måste och när du endå måste äta varför inte då äta god och näringsrik mat! Du har så många planer, framtids visioner och mål som du med all säkerhet kan nå om kroppen också orkar prestera! Lycka till med allt, du är begåvad, stark och väldigt vacker!
ni är underbara båda två, tack så jättemycket, även om jag inte vet vem "lilla jag" är. jag vet att det handlar mycket om självkänsla, och det ända jag vill är att gå ner till de kilon som jag hade då jag trivdes som bäst med mig själv. saken är att jag mår bättre av de saker jag gör om jag även trivs med mig själv. jag vet att jag inte är överviktig, även om det känns så ibland. tack, än en gång. det värmer!
