Pili

Jag minns då. Det var så himla längesedan.
Jag var sju år gammal, liten osäker och ensam. Ny skola, nya barn.
Du bad mig sitta ner bredvid dig, vi kunde dela stol, du & jag.
Efter det delade vi livet.
Vi ritade boxar i sanden på skolgården, sadelkammare och ridhus.

Jag minns då. Det var så himla längesedan.
Hästarna, varje dag spenderades i stallet. Ponnytravet, du & Kneppa. Jag & Bumbi.
Victor Silly, Raccoon, Chico...
Vi var ett team, vi fyra.
Vi var ett, vi två.

Jag minns då. Det var så himla längesedan.
Jag har fortfarande bilder kvar.
När vi åt clementiner i bussen. Vi satt alltid längst fram, minns du?
Då jag var den ända som fick vara inne på rasterna i femman.
Jag hade ingen annan vän än du, minns du?

Jag minns då. Det var så himla längesedan.
När du fick din nya Nokia, med polyfonsignal.
Du var så stolt, så glad.

Jag minns då. Det var så himla längesedan.
Men visst var det en utav de bästa tiderna i mitt liv.
Du & jag mot världen.