En onödig kollaps.

Vandringen gick riktigt bra, under den första milen. Jag kände inte av något speciellt, mer än att man tyckte att vi kunde öka farten och sluta stanna så mycket. Min förkylning var helt okej, snuvig och dan, hostade som en idiot, men jag kände mig ändå frisk nog att pinna på .

Efter två mil kände jag mig väldigt rosslig. Jag började få svårt att andas och hostan blev allt värre. Runt 2,4 mil gick allt åt helvete. Febern kom tillbaka och jag blev sjukt yr vilket ledde till att jag var tvungen att sätta mig ner. Luftrören hade vid det här laget täppts igen och svullnat ordentligt och i samband med täppt näsa kunde jag inte andas. Akuttillfälle som det var fick jag låna Alex astmainhalator (jag har definitivt inte astma).

Jag blev hämtad vid Eketorps borg och de körde mig till vandrarhemmet. Jag betalade mitt rum, gick och lade mig och sedan vaknade jag inte förrän Elin sa åt mig att det var mat vid klockan åtta. Då hade jag sovit i fyra timmar.
Fredrik kom och hämtade mig och än sitter jag här hemma med feber, hosta, värkande bihålor, täppt näsa och ont i hela kroppen. Inte roligt, inte roligt.

Nu ska jag värma mig med en sista kopp te, sedan ska jag bara sova sova sova sova!
TILLS JAG VAKNAR!

Imorgon bär det av till Jönköping trots feber och sjukdomar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0