Pili

Efter vad som känns som en evighets skrivande på mitt historiearbete är jag äntligen klar. Jag tar en paus från pluggandet för att titta på idol tillsammans med Fredrik.

Jag sitter och tänker på Smulan. Jag undrar vart hon är nu, om hon hälsar till Pimpim till mig. Jag undrar om hon träffar Emelie också, kanske berättar hon att hon bodde hos mig och Fredrik. Kanske säger hon att jag saknar Emelie, att jag saknar Pimpim. En sak som är säker, är att hon vet att vi saknar henne, redan.
Jag hoppas att hon kommer tillbaka och hälsar på. Kanske skrapar hon på dörren, smiter in när vi släpper in Katten och kryper ner intill oss i soffan. Kanske springer hon efter hennes och Kattens leksaker en stund, rusar genom huset och knaprar på maten som står intill sovrumsdörren. Kanske ligger hon i Fredriks knä redan nu, myser in sig bredvid Katten och spinner så in i norden.
Ja, kanske är hon här redan nu. Hälsar på, ser till så att vi mår bra. Kanske kommer hon alltid vara här.

För mig kommer hon alltid vara här.