En god nyhet...
..och en dålig nyhet.
Vi börjar med den goda.
När jag körde in på uppfarten till huset idag skymtade jag någonting som låg på trappan utanför dörren. Jag måste säga att där var en del av de små saker i vardagen som gör mig knäsvag.
Där låg en bukett rosor, med ett litet kort i. På kortet står det;
"Först tyckte jag om dig..
..sen tyckte jag om dig ännu mer.
Nu älskar jag dig mest av allt!"
Hur gulligt är inte det? Jag blev så himla glad! Jag har verkligen världens finaste pojkvän.
Så, till den dåliga nyheten.
När jag hade kramats och pussats massor som tack för de fina rosorna tittar Fredrik på mig allvarligt och säger att Smulan är borta. En våg av en obeskrivligt jobbig känsla sköljde över mig, och först trodde jag inte att han menade allvar. Men, hans gravallvarliga ögon sa mig att han var mer än seriös. Det var en olycka, överkörd. Fredrik hade köpt med sig två extra rosor och grävt en grop ute i skogen bakom huset. Jag har sagt till honom förut att jag alltid gräver ner djur som dör.
Så, mitt i det glada och lyckliga sker något oväntat jobbigt och sorgligt. Vila i frid Smulan! Jag älskar dig, vi älskar dig. Katten älskar dig också, massor! Skräm vettet ur alla möss där uppe i himlen nu och akta dig för Pimpim, hon jagar gärna små kissungar! ♥
