Non omnis moriar
Efter det som hände igår snurrar det mycket tankar i huvudet. Man försöker rensa allt och hitta på andra saker för att inte trycka ned sig för mycket under ytan.
Hela dagen igår var en ända stor röra. Man vet inte riktigt vad man ska tänka, känna eller säga om det som hände. Det är fortfarande precis som en mardröm, eller en väldigt hemsk film. Sånt här händer inte en själv, det händer bara andra. Sånt här står bara i tidningarna, och man är en av dem som sitter, läser och tycker synd om de som drabbats.
Nu är det oss folk läser om. Det är en nära stående person till min familj som de läser om och det är oss de tycker synd om.
Ja, det är som en mardröm. Man önskar att man sover och när man vaknar är allt som vanligt igen.
När man vaknar är hon kvar, hon kommer fortfarande hem till mormor och morfar och sitter där med sitt enorma leende och alla dessa tatueringar.
Men så är det inte.
De här två dagarna har jag, som jag nämnde ovan, hittat på andra saker och försökt rensa huvudet från jobbiga tankar. Jag har träffat alla möjliga nära vänner som kan få mig att tänka på helt andra saker.
Jag har ätit frukost i form av chailatte och frallor tillsammans med Sofie på Skåres, suttit nere vid hamnen tillsammans med Sanna, ätit glass och druckit cola. Jag har ätit världens godaste pasta på Pappa Blå tillsammans med Sanna och pratat ur all skit som legat och tryckt i mitt hjärta.
Idag var jag nere och åt lunch på Borggrillen tillsammans med Chrille och Sofie.
Det har blivit mycket mat, såg jag nu.
Men ja, maten har väl rensat tankarna lite också kan jag tänka mig! Skämtåsido.
Nu ska jag ner och äta glass. Glass är gott!
