Pili

Jag börjar förstå hur man klarar av sådant. Jag har verkligen börjat förstå hur man pallar vara så långt ifrån varandra och inte kunna ses så mycket som man vill. Hur vet man att kärleken fortfarande finns där?
Man kan förmedla mycket över telefon, utan att säga något om sina känslor.

Det är något speciellt då han ringer. Han har hela min fokus så fort han säger "hello". Det är en slags connection vi delar genom telefonerna som är så otroligt svår att förklara. Allt han säger övergår till ett vackert ljud, som en sjungande melodi för mina öron. Jag ljuger inte om jag säger att varenda gång han ringer mig blir jag knäsvag, precis som första gången jag såg honom. Han har stannat upp bilder och vackra syner av allt det vi gjorde.
Han vet hur man använder orden, och det är inte många som kan. Det är de små saker han säger som får mig att gå igenom dagen.
Han är den ända som kan hålla mig kvar i telefonen hela natten. Vi säger alltid att vi ska lägga på samtidigt, andra gången vi säger hejdå, men vi gör det aldrig. Det är så galet, efter alla dessa månader.
Vi har "du lägger på, nej du lägger på-typen" av kärlek. En kärlek som inte går att ändra på.
Han vet verkligen hur han tar mitt hjärta med storm. Efter allt som varit känns allt fortfarande rätt, och nu kan jag nog inte tänka mig en dag utan honom i mitt liv.

Det är första gången jag verkligen tackar världen för telefonerna, på ett ärligt sätt som kommer rakt ur hjärtat.