Då längtan tar över.

Huvudet spränger och hjärtat värker brutalt. Kroppen drar sig mot skuggorna och det falska leendet stannar kvar.
Längtan efter dina andetag mot min kind. Längtan efter din hand i min.
Längtan efter dina ärliga ögon.

Det känns som jag lämnat det ljus som lyser upp vägen framför mig.
Men jag vet att du fortfarande lyser för mig, någon annanstans.
Någon annanstans, där jag borde vara.

Din röst håller mig vid liv,
tills vi ses igen.

Jag älskar dig, Christopher Grogan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0