Pili

Mamma köpte nya tidningen av Solo till mig idag, så att jag hade något att läsa när butiken var tom på kunder.
Bläddrade igenom tidningen och hittade ett reportage om så kallade "hobbypsykologer", och bland dessa fanns yrket bartender med.

Där tändes ett litet ljus, om jag ska vara helt ärlig. När alla som vill har fått sin dricka (dagar då baren är lugn) och är nöjda, så slappnar man av litegranna. Ser man då en ensam liten gestalt som sitter där och rådricker sin nyköpta drink låter man inte bli att fråga om dagen varit tuff. Och visst berättar de för oss?
Kunderna litar på bartendern, precis som de litar på frisören de klipper sig hos. Man står där, lyssnar, försöker komma med råd samtidigt som man någon gång måste catcha upp en annan kund. Trots att man då går iväg några minuter för att blanda en ny drink kommer man ändå ihåg vad den där gestalten sa senast och vad man själv tänkte säga.

Jag tycker om när kunderna kan vara öppna, oavsett om det handlar om ett glatt eller deppigt sätt. Så, för min del kan jag gärna kallas för hobbypsykolog.
Kommer ni till mig får ni inräknad psykolog i drinkarna. Dock är väl inte alla bartenders som jag, men de flesta är nog det.