Juni, Juli, Augusti
Sommaren har gått så otroligt fort.
Snart är juli slut. Augusti tar sin start och det var snart redan ett år sedan jag började packa ihop mina saker för att flytta till Västervik och gå gymnasiet.
Allt har förändrats, på så kort tid.
Jag slutade på Valstad för att flytta ner till Lund och plugga Natur/häst på Vipan & Flyinge, men efter en treveckors trip till Fuerteventura insåg jag att det egentligen inte var något för mig och jag åkte aldrig ner till Lund.
Jag hoppade av gymnasiet. Satt hemma och drev mina föräldrar på nerverna för att jag inte hade orken till att göra någonting, eftersom att jag inte hade några speciella mål eller uppgifter att sträva efter. Datorn, sängen och stallet var mitt liv.
Jag träffade Chris. Jag var ifrån en förälskelse i fyra månader och bestämde mig sedan för att ta tag i saken och åka ner till Cypern, vilket ledde till ett förhållande.
Juni, Poolbaren öppnade och sen den åttonde har jag slitit som ett djur natt och dag för att tjäna in alla pengar jag bara kan. Jag har skickat iväg båda mina hästar, varav en snart är såld. De finns inte längre i mitt liv, inte så nära inpå som det varit förut.
Nu är som sagt juli snart över och jag har febrilt bestämt mig för att trotsa alla odds, boka en resa tillbaka till Cypern om bara några dagar för att få vara med den jag älskar så otroligt mycket innan det är för sent. Åker jag inte nu får jag inte träffa honom förrän i oktober och min kropp klarar inte av den pressen.
I september åker jag till Göteborg i fyra veckor för att utbilda mig till gyminstruktör/personlig tränare.
I oktober flyttar jag till Fuerteventura för att jobba och få vara tillsammans med Chris, varje dag.
Det här året som gått har förändrat hela mitt liv, på ett positivt sätt, med vissa motgångar.
Jag vet att jag kan klara av det jag vill, och det är precis det jag har gjort nu den senaste tiden. Jag tänker inte ge upp någonting, oavsett om det handlar om kärleken, flytten, utbildning, jobb eller mig själv som person.
Inte nu när jag har kommit såhär långt.
Snart är juli slut. Augusti tar sin start och det var snart redan ett år sedan jag började packa ihop mina saker för att flytta till Västervik och gå gymnasiet.
Allt har förändrats, på så kort tid.
Jag slutade på Valstad för att flytta ner till Lund och plugga Natur/häst på Vipan & Flyinge, men efter en treveckors trip till Fuerteventura insåg jag att det egentligen inte var något för mig och jag åkte aldrig ner till Lund.
Jag hoppade av gymnasiet. Satt hemma och drev mina föräldrar på nerverna för att jag inte hade orken till att göra någonting, eftersom att jag inte hade några speciella mål eller uppgifter att sträva efter. Datorn, sängen och stallet var mitt liv.
Jag träffade Chris. Jag var ifrån en förälskelse i fyra månader och bestämde mig sedan för att ta tag i saken och åka ner till Cypern, vilket ledde till ett förhållande.
Juni, Poolbaren öppnade och sen den åttonde har jag slitit som ett djur natt och dag för att tjäna in alla pengar jag bara kan. Jag har skickat iväg båda mina hästar, varav en snart är såld. De finns inte längre i mitt liv, inte så nära inpå som det varit förut.
Nu är som sagt juli snart över och jag har febrilt bestämt mig för att trotsa alla odds, boka en resa tillbaka till Cypern om bara några dagar för att få vara med den jag älskar så otroligt mycket innan det är för sent. Åker jag inte nu får jag inte träffa honom förrän i oktober och min kropp klarar inte av den pressen.
I september åker jag till Göteborg i fyra veckor för att utbilda mig till gyminstruktör/personlig tränare.
I oktober flyttar jag till Fuerteventura för att jobba och få vara tillsammans med Chris, varje dag.
Det här året som gått har förändrat hela mitt liv, på ett positivt sätt, med vissa motgångar.
Jag vet att jag kan klara av det jag vill, och det är precis det jag har gjort nu den senaste tiden. Jag tänker inte ge upp någonting, oavsett om det handlar om kärleken, flytten, utbildning, jobb eller mig själv som person.
Inte nu när jag har kommit såhär långt.
Kommentarer
Trackback
