Hästfanskap?
Nej, inte då. Bara litegrann!
Jag kan inte kalla mina hästar för hästfanskap, aldrig i mitt liv. De är mina bästa vänner, trots motgångar som kommer upp ibland.
Jag och Pride hade en liten diskussion i stallet idag. Jag ville pussas, men det ville inte han. Varenda gång man försöker så lyckas han alltid, på något sätt, smita undan eller ge mig en ordentlig nock med mulen.
I vilket fall som helst. Det var inte det jag skulle komma till.
Jag sadlade, gick ut i ridhuset och skulle köra ett dressyrpass nu under kvällstimmen. Pride är en väldigt lättstressad häst som gärna hetsar upp sig helt i onödan på helt onödiga saker. Han vet egentligen inte vad det är han hetsar upp sig för. Saken var den, att idag gick han klockrent. Ingen stress, ingen panik, han bara gick (i skritten).
Men när det sedan skulle övergå till trav fick han spunk och reste sig. Jag har alltid varit skraj för det där med att ramla av, så jag tänkte rädda mig själv och slänga mig av honom så att jag kunde landa snyggt på fötterna. Dock är jag ingen akrobat så det blir klumpigt (trots att det gick sjukt fort) och jag landar på sidan ner i ridhusgolvet. Pang sa det!
Lite öm i höften och lite smått överraskad reser jag mig upp och går in med honom, bakom mig lämnade jag flera svordomar.
Blev ett ridpass med Shine också, utan avtrillning.
Nu ska jag plocka ur disk ur diskmaskinen.
Jag kan inte kalla mina hästar för hästfanskap, aldrig i mitt liv. De är mina bästa vänner, trots motgångar som kommer upp ibland.
Jag och Pride hade en liten diskussion i stallet idag. Jag ville pussas, men det ville inte han. Varenda gång man försöker så lyckas han alltid, på något sätt, smita undan eller ge mig en ordentlig nock med mulen.
I vilket fall som helst. Det var inte det jag skulle komma till.
Jag sadlade, gick ut i ridhuset och skulle köra ett dressyrpass nu under kvällstimmen. Pride är en väldigt lättstressad häst som gärna hetsar upp sig helt i onödan på helt onödiga saker. Han vet egentligen inte vad det är han hetsar upp sig för. Saken var den, att idag gick han klockrent. Ingen stress, ingen panik, han bara gick (i skritten).
Men när det sedan skulle övergå till trav fick han spunk och reste sig. Jag har alltid varit skraj för det där med att ramla av, så jag tänkte rädda mig själv och slänga mig av honom så att jag kunde landa snyggt på fötterna. Dock är jag ingen akrobat så det blir klumpigt (trots att det gick sjukt fort) och jag landar på sidan ner i ridhusgolvet. Pang sa det!
Lite öm i höften och lite smått överraskad reser jag mig upp och går in med honom, bakom mig lämnade jag flera svordomar.
Blev ett ridpass med Shine också, utan avtrillning.
Nu ska jag plocka ur disk ur diskmaskinen.
Kommentarer
Trackback
