Pili

Hur i hela friden skulle jag någonsin kunna hålla kontakten med alla människor jag träffar på alla ställen jag åker till?
Jag är en resemänniska. Jag älskar att se nya städer, träffa nya människor och få nya erfarenheter genom nya platser. Eftersom att jag dessutom nog är en utav de socialaste människorna som finns, innebär det att jag träffar på nya människor hela tiden. Man byter nummer (!!!), byter e-mailadresser.. Tro nu inte att det handlar om flirt. Det är det inte, absolut inte. Jag har redan någon jag håller av. Jag väntar på honom, jag behöver ingen annan.

Låt säga att mobiler inte fanns. Hur ända in i pipsvängen skulle jag kunna hålla kontakt med alla vänner jag har runt om i världen? Än värre om inte internet fanns heller.
Brev, jag är sämst på att skriva brev. Eller, jag är inte sämst på att skriva dem. Däremot är jag sämst på att skicka dem! Jag köper aldrig frimärken, eller kuvert. Jag slarvar bort breven och jag orkar inte ta mig till närmsta brevlåda. Det skulle aldrig fungera. Jag skulle förlora alla mina vänner på en gång (nu är det ju inte så att jag påstår att jag måste prata med dem dag ut och dag in. Men man vill ju faktiskt veta hur de har det då man inte träffar dem).

I vilket fall som helst. Jag dyrkar min mobiltelefon (pappa och mamma håller inte med. De hatar att jag ens vet hur den funkar). Jag är en s.k. mobilnörd. Jag måste dock sluta upp med smsen innan jag får börja betala min telefonräkning själv. Den är inte rolig.
Jag dyrkar även datorn, internet och dess otroliga nätverk. Det är krafter jag aldrig kommer förstå mig på (hur de funkar dvs, när det gäller det tekniska), men så länge den finns där och jag kan använda det jag fattar någonting utav är jag lugn. Utan internet, min död! Annars hade jag ju aldrig kunnat blogga heller, inte sant?