Pili

High Chaparall blir det i sommar igen,
tälta på campingen och träffa gamla vänner. Titta på hästtävlingarna.

När vi var mindre var det annat. High Chaparall 2005, övercyklarsommaren.

Vi träffade två killar, Daniel och Peter (som för övrigt följde efter mig och min vän Jennifer en hel dag. Hmm... Mysko?) De var Göteborgare, pratade roligt och var små.
Vi skulle cykla bort till westernstaden och planka in på baksidan, unga och dumma!

Jag ska cykla, Jennifer sitter på sadeln och Daniel får för sig att han ska sitta på styret. Visst går det bra till en början men efter ett tag så faller Daniel framlänges. Daniel landar en bit framför på marken (efter att ha sprungit några meter och inte kunnat stanna) och just i den sekunden som jag inser att mina bromsar är sönder guppar det till, sedan tvärnit och cykeln välter.
Under oss ligger Daniel och kvider.

Daniel har aldrig förlåtit oss.
Och han kommer nog definitivt inte förlåta mig nu när alla mina läsare kommer veta om det.
Och jag är ledsen, Daniel. Men du får inte vara anonym heller!